Först var vi ganska skeptiska till att vår bagare Åsa börjat snitta ciabattan. Den hade ju varit utan snitt i över sex år. Men efter några veckor gav vi efter och nu är det en fröjd att på morgonkvisten ta snittkniven och dra ett brokigt, diagonalt skär tvärs över det lilla brödet. Det blir ju faktiskt väldigt snyggt. Eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar